Kossan fick en sned tändning…

Äldre har man blivit men vad gör det, det är ju bara en siffra ;) Och ju äldre man blir desto mer tänker jag på gamla minnen…

En sån här härlig, ledig dag så har jag tagit fram lite gamla ting som jag inte har haft användning för riktigt än, men nu tror jag att en del ting hamnar i skafferiet.

Jag har så många härliga minnen från mormors gamla gård i Finland där vi var hela somrarna, hela familjen, och andra släktingar. Gamla ting och ladugårds doften som jag så gillar. För o inte tala om utedasset som jag bara älskade. Jag sitter hellre i ett utedass än inne när det är sommar =) Men när man var liten var man ju alltid rädd att man skulle trilla ner för hålet så det gällde att man höll i sig ordentligt. Ett dass projekt här ute på gården står också på önskelistan, men det tar vi en annan gång…

 

 

Det är inte bara dem gamla tingen som finns på gårdar som är så underbara, utan minnena är många och ett speciellt minne som jag så väl kommer ihåg från landet, var när en av kossorna fick en sned tändning. =)

 

 

Det var en het sommardag och alla var ute och njöt av solen. Ute på åkrarna gick kossorna och jag minns inte riktigt vad som hände förr ens mormor skrek och alla männen som fanns på gården sprang bort mot korna. En av kossorna var helt galen. Dem fick till slut tag på henne och skulle in med henne i ladugården men då small det, hon kom lös….där stod vi ett gäng ungar och bara stirrade. Kossan sprang och hoppade och lät illa. Alla vi ungar sprang in och höll i dörren allt vad vi hade för man var ju livrädd att hon skulle springa in =)

 

 

Jag ställde mig vid fönstret i förstukvisten och då hade kossan sprungit in i mattställningen och hade med sig hela schabraket…och det tog ett tag innan hon kom loss från den. Sen var det bara och säga adjö till mormors fina blomrabatter…Jösses, det var kaos.

 

 

Efter ett tag var hon fast och hade lugnat ner sig. Men en sjuk ko, som det konstaterades, är ingenting man kunde behålla utan hon hämtades, och vi såg henne aldrig mer.

 

 

Mycket kan hända på en bondgård och det är ju det som är så spännande =)

Tänker också på mormors skafferi. Hon hade alltid olika sorters kex där och det finns några sorter som jag alltid köper när vi åker upp till Finland för det är ju så nostalgiskt. Nu när jag snart har mitt eget skafferi ska jag bunkra upp med såna kex jag med, och när barnen ska fika ute till sommaren ska jag ladda med kex och hemma gjord saft, precis som mormor gjorde.

Den här fina lampan, som också har väntat på rätt tillfälle att hängas upp, blir nog kanon där inne i skafferiet bland dem gamla tingen. Som alltid så vill jag blanda gamla ting med lite nytt.

 

 

 

Utsidan av skafferiet har klätts med pärlspont.

 

Och till er som undrar, mormors gård finns kvar, fast nu bor min mammas yngsta bror där med sin familj. =)

Ha en härlig start på veckan. Kram Pirre