…mera utrymme, om man vill blogga vidare visade det sig. 20 GB för ca 41 SEK, så det var inga jättesummor direkt. Jag tror att vi är många som har alldeles för stora bilder helt enkelt =) Nu ska jag börja med att förminska fotona direkt innan jag bloggar!
Nya kuddar har jag sytt. En gammal madrass, vars innanmäte bestod av halm och “vadd”… eller nåt sånt, var i sånt skick så den kunde inte användas som madrass längre. Man kanske inte ser på bilderna men vilken skillnad det blev efter att jag hade tagit bort tyget och tvättat den…
Den lilla, avlånga kudden hamnade i verandan och dem två andra större kuddarna hamnade i vardagsrummet.
Lite blått, här inne i vardagsrummet också, blir bra! En liten röd tråd mellan dem två rummen, verandan och vardagsrummet…
Ovanför soffan hänger en tavla som jag och tjejerna kladdade ihop för ett tag sen. Vi kastade färgfyllda ballongen på den, kladdade med fingrarna, målade med pensel och så lite decoupage på det hela =)
Tack för alla era hälsningar här och via mail sist. Vi är många som har drabbats…
Ha det gott alla. Kram Pirre
Så fina kuddar du har sytt. Vilken tur att allt funkar som vanligt med dina bilder nu också. Så tråkigt för er med missfallet. Hoppas att du mår bättre. Fick ett mellan första o andra barnet, men det är det inte nästan någon som vet om. Håller med dig om det du skriver att kroppen sållar bort de som inte ska vara. Hoppas att det blir fler barn i er familj om ni så önskar. Har ju också tre underbara barn idag och det är jag evigt tacksam över. Jobbigare var det när mellansonen föddes och var allvarligt sjuk. Tog två veckor innan det var så stabilt att vi visste att vi nog skulle få behålla honom.
SvaraRaderaHa en fortsatt bra helg!
kram Ullis
Ojoj, så snyggt ! Gillar "madrassbolstertyget" a lot!!=)
SvaraRaderaRiktigt läckra bilder!
Kram Camilla
Hej Pirre!
SvaraRaderaMen funkar det med köpet?
Lotten hade ju också betalt in och hon hade inte fått nånting för det!
Jag måste också minska bilderna, men jag kan ju inte.... har försökt på flera sätt, windows live writer är det ett program du laddat ner eller köpt?
Du vad jag gillar eran tavla! En sån blir jag så sugen på!!!
Hur fin som helst!
Kuddarna är jättefina också!!!
Skön söndag!
Kram Mariette
Vilka underbara kuddar ! Jag ska köpa en symaskin nu och sätta igång också men jag känner att jag inte riktigt kan än vi får väl se. Kram
SvaraRaderaSå häftigt! Har precis dom madrasserna med detta mönster liggandes! :)
SvaraRaderaAlltid kul att kunna återanvända och det där tyget har en sån fin blå nyans.
SvaraRaderaWow, vilken härlig soffa ni har! Där får många plats :)
Min minsting frågade nyligen om vi inte kunde köpa en soffa till oss var, hihi! Det blir ofta tjafs om vem som ska sitta var nämligen...
Det går visst att radera gamla inlägg också, för att få mera utrymme... Men det kanske man inte vill förstås.
Ha en fin söndag! kram!
Så fine puter du har sydd av den gamle madrassen,- koselig stoff!
SvaraRaderaLeit å lese om at du mistet den lille:-( Selv om det er ganske vanlig tidlig i svangerskapet, er det en stor sorg...
Godt du har den fine familien din rundt deg!
Et nytt frø vil nok spire av kjærlighet!
Ha en fortsatt fin søndag!
Cat:-)
Hej Pirre,
SvaraRaderaVilket märkligt sammanträffande, jag tänkte på dig häromdagen och att det var ett tag sedan jag "hälsat på hos dig", och så har du lämnat en kommentar hos mig !! Jag är också förtjust i det där madrasstyget och kuddarna blev hur fina som helst, precis som tavlan måste vara härligt med en sådan talang och gåva.
Önskar dig en härlig höstvecka.
Kram/Marita
Hej Pirre,
SvaraRaderaVilket märkligt sammanträffande, jag tänkte på dig häromdagen och att det var ett tag sedan jag "hälsat på hos dig", och så har du lämnat en kommentar hos mig !! Jag är också förtjust i det där madrasstyget och kuddarna blev hur fina som helst, precis som tavlan måste vara härligt med en sådan talang och gåva.
Önskar dig en härlig höstvecka.
Kram/Marita
Hej Pirre!
SvaraRaderaTack för din fina kommentar hos mig! Jag kände igen mig så otroligt mycket i det du skrev, för bara några år sedan hade jag precis de tankarna som du beskriver.
Jag minns hur det var när barnen var små, OM vi någon enstaka gång kom iväg någonstans så var det alltid till något barnanpassat (och kanske inte dit jag helst av allt hade velat åka), av naturliga skäl. Under de år jag pluggade så var det stört omöjligt att åka iväg och det sammanföll med att barnen var i en ålder där de hade otroligt mycket på schemat och därför hade svårt att vara "lediga".
Jag vet inte riktigt vad som hände, men en dag var plötsligt barnen stora och i och med det knappt hemma längre. Jag blev långtidssjukskriven och det var ju inte så positivt till en början, men H propsade på att NU skulle vi åka iväg, även fast jag först inte riktigt kände att jag orkade. Han skulle ändå på mässa i Kina så jag fick följa med och därifrån backpackade vi oss vidare omkring i Asien, bara han och jag. Det var så härligt! :-)
Ibland är livet som en Heinz ketchupflaska, först kommer ingenting, sedan kommer allt... bara ett år senare så ledde den ena omständigheten till den andra så att vi kom iväg igen, fast en lite kortare tur den här gången. Jag som alltid drömt om Bali men som aldrig trodde att jag skulle komma dit, plötsligt gjorde ödet det möjligt att jag kunde åka dit två år på raken :-).
Så du ska se hur det kommer att bli, tjipp tjopp en dag så är barnen stora och ni sitter där på tu man hand, och DÅ ligger världen för dina fötter :-).
Jag läste ditt förra inlägg om missfallet och känner att jag vill ge dig en STOR KRAM! Jag tycker att det är bra att du skriver om det, det är skönt att sätta tankar på känslor ibland. Även om man försöker tänka att det antagligen fanns en anledning till det, så är det ju ändå en sorg. Även om man försöker trösta sig och är tacksam för den familj man redan har, så tror jag att man måste tillåta sig att få vara ledsen.
Du verkar vara en sån härlig mamma på många sätt, nu tänker jag på tavlan du gjorde med döttrarna. Tänk att få skapa något tillsammans med sin mamma och att alstret sedan får finnas kvar som ett fint minne :-).
Om det är din önskan, tror jag att barnet du förlorade kommer tillbaka till dig... :-).
Många varma kramar
Beatrice